Låg i vår sköna Hästenssäng i går kväll och tänkte på de senaste åtta åren tillsammans med älsklingen. Hur jag föll för honom på den där festen som jag inte ens skulle gå på. Jag som är så sjukt osocial ibland bland nya människor, blir så blyg och rädd för att inte passa in. Tänkte inte ens gå på festen men ändrade mig och följde med i sista stund. Tänk så glad jag är för det idag. Här sitter vi nu, lever nästan ett helt vanligt Svenssonliv. Vi har köpt villa, vi har gift oss, vi har en underbar skrutta, vi har en familjebil (gillar Toyan massor, den är braaa.. Men nog kan jag sakna mina ”fräsiga” bilar, den pippigula Toyouta Celican, svarta och schackrutiga MiniCoopern, rödsvarta MiniCooper Clubman), vi har fasta arbeten osv. Allt som det ska vara.
Vi har gått igenom både tuffa och underbara perioder såsom de flesta gör. Vi har rest otroligt mycket och det kommer vi att fortsätta med, det är en del av våra liv.
När vi blev tillsammans hade jag precis flyttat hem efter 2 år utomlands. Trodde aldrig att jag skulle träffa någon, hade bestämt mig för att vara singel, jobba, tjäna pengar och sen flytta utomlands igen. Inte hade jag en tanke på att jag skulle sitta där jag sitter nu. Suget av att bo utomlands kommer alltid att finnas i mig men nu är jag fullständigt nöjd med att få resa tillsammans med C och Ella. Vi upplever så mycket saker hela tiden och ingen dag är den andra lik när man har Ella.
Jag älskar mitt liv som det är just nu. Klart det finns saker som stör, som får mig att oroa mig, som inte alltid är som det ska – men det är inget som har med mitt hemliv att göra.
Mitt hem är min borg och snart är det i en villa istället för hyreslägenhet, yeeeeaaahh.
